En godnatts sömn

ett skönt uppvaknande kl 07.30. Rena sovmorgonen. Utsikten var magisk med de böljande gyllene fälten runt omkring mig. Efter några koppar kaffe så började jag mitt trampande uppför. Så blir det när man slår lager mitt i backen. Sen bar det av mot Newcastle ett virrvarv av vägar och till slut hittade jag en fantastisk väg. (Missade en skylt i början) den tog mig genom ett vackert nästan sagolikt landskap av bokskog. Mängder av rapphöns och fritt från trafik. Efter en mil på mycket slingrande vägar visade gpsen att nu var jag snart på en större väg. Jag svängde runt hörnet där jag hörde trafiken brusa. Opps där var det låst. Då vaknade jag till och insåg att detta var privat mark - bara att vända om och cykla tillbaks till skylten jag missade. Japp PRIVAT! inga cyklister och inga hundar tillåtna.

Efter många timmars cykling genom en enorm stad och längs floden har jag nu hittat en ny vildcamping plats. Många trevliga hundägare rastar sina hundar i området. Och det går säkert att slå upp tältet om någon timma. Sover på strandbanken 10 meter ovanför floden Tyne öster om Newcastle. Har nu startat min färd mot västkusten och Glasgow. Vilket innebär 260 km ungefär så 5-6 dagar eftersom det är mycket berg i vägen;) Följer en cykelled med namnet Hadrianus wall en mur som går från västkusten över hela England till östkusten eller tvärtom. Finns mer info på Wikipedia. Du glöm inte dina drömmar!

Här är jag i natt: 

Prognoser illusion av kontroll

Igår tittade jag på väderapparna. Det verkade bli en regnfri natt och morgondag. Gött! Då går jag upp tidigt, packar ihop och ger mig av hyfsat. Precis innan sömnen kom in i tältet hörde jag det lätta trummandet på tältduken. Mysigt! Det är faktiskt fantastiskt härligt med regnets smattrande på tältduken.

Så var det dags att stiga upp! Hmmm trummadet pågår fortfarande.
Tyvärr har min känsla av mysighet försvunnit. Mitt fokus är nu hur får jag tältet hyfsat torrt. Kan jag hitta spår av irritation inom mig mot verkligheten som inte verkar bry sig om prognoser?

Frågan virvlar sig upp i mitt medvetande och parallellen med prognoser och förväntningar blir allt tydligare.

Kan man säga att förväntningar är någon sorts omedvetna och ibland medvetna prognoser om hur verkligheten/livet ska vara eller bli.

När det sen blir annorlunda blir vi besvikna på allt som kullkastat våra inbyggda och fantiserade förväntningar.

Är grunden för ett gott och tillfredsställande liv att inte ha för många prognoser/ förväntningar.

Filosofi utifrån en fluga

Har en dag off. Muskler behöver vila och jag vill ha en trampfri dag. Har legat avslappnat i tältet, som för övrigt behöver en del reparationer, tittat ut och njutit av himmelens alla fantastiska molnformationer. Smutat lite kaffe och noterat en fluga i tältet. Den försöker hela tiden leta sig en väg genom tältduken trots att tältet är vidöppet bara 20 cm från hen. Funderar om det kan vara så vi fungerar i bland vi fortsätter att hela tiden hitta nya vägar i livet på samma ställe där vi aldrig tidigare hittat dom. Att vi ibland inte kan, vill eller vågar vrida på perspektivet för att leta efter nya lösningar.
Nåja leta på lilla fluga!